Månad: april 2014

Det här med träning

Jag har äntligen börjat få lite rutin på att gå och träna. Det tog mig flera månader av att bo fyra minuters promenad från gymmet innan det hände något, men nu är det på gång. Det började med att jag hittade ett pass jag verkligen gillade, ett danspass på tisdagar. Då blev målet att regelbundet gå på det. Sedan testade jag pilates på torsdagar. Jag trodde inte alls det skulle vara min grej, i sin lite yogaliknande stil. Men det visade sig visst passa mig. Nu har jag varit ett par gånger och jag känner att jag börjar få kläm på andningen och rörelserna. Långt ifrån perfekt, men jag kan redan nu känna en utveckling. Det gäller bara att jag låter mig själv fatta det. Av någon anledning har jag ett inneboende motstånd mot att träna, jag kan lägga lika mycket tid som det hade tagit att gå och träna på att hitta på ursäkter för att slippa gå att träna. Men det får bli ändring på det nu.

Igår tog jag mig (spontant) till ett tabata-pass på trettio minuter. Vad jag kan säga om det? Det var tur att det inte var längre än trettio minuter… Skämt åsido så tänkte jag under passet på två saker. Nummer ett var i stil med ”åh hjälp, detta klarar jag ju inte alls av, jag är alldeles för svag. Aldrig igen.” Tanke nummer två blev istället en lite mer inspirerande sådan. ”Om jag inte orkar träna trettio minuters styrka så borde jag se till att göra det oftare eftersom man u-t-v-e-c-k-l-a-s. Snart igen!” Därför tänker jag stå kvar på mitt bokade pilatespass ikväll och inte avstå med en ursäkt om att träningsvärken från igår kommer göra att jag inte orkar. Om fallet så är så får det visa sig på passet och inte i mitt huvud flera timmar innan det!

En annorlunda start på veckan

Vanligtvis börjar jag veckan med att delta i måndagsmötet på den arbetsplats jag jobbar extra på. Idag var fallet inte så eftersom mötet är flyttat till eftermiddagen. Detta påverkar mig egentligen inte nämnvärt eftersom jag och Julia bestämde oss för att studera på skilda håll idag. Ändå känns det lite konstigt och det är intressant vilken vanemänniska man är trots allt. Det känns nästan som om det vore söndag.

Dagen har jag så här långt spenderat med en bok om medier och socialisation och med min dator. Ständigt med en tekopp i handen. Jag är inne på tredje koppen och har också provat lika många olika sorter. Vitt te, rött te, örtte. Inser när jag ser det svart på vitt att jag naturligtvis borde sluta cirkeln med också en kopp grönt senare. Om ungefär en timme är det dags för mig att pallra mig iväg till det senarelagda mötet så att jag inser att det var måndag också denna veckan.

The relapse

Välkommen till del tre i den socker-följetong detta visat sig bli. Denna helg har jag haft ett återfall i sockerfällan. Åkte igår förmiddag hem till familjen tillsammans med faster och farbror som hälsade på över helgen. Fram kom mazarinkaka, kladdkaka och irish coffee. Igår var jag lite duktigare och nöjde mig i alla fall med två lite mindre bitar. Sedan blev det en bit till av den där mazarinkakan. Och idag ska vi inte ens tala om. Då gick jag totalt bananas och åt och åt och åt. Ingen vacker syn, men så kan det gå. Nu är jag tillbaka i hemmet utan sötsaker. Förövrigt är det för närvarande också hemmet utan mat. Något jag får se till att åtgärda inom kort.

När jag kom hem idag startade jag upp en liten krasseodling i ett försök att väga upp kakhaveriet. Under de fåtal timmar som passerat sedan jag hällde upp vatten och frön har jag flera gånger varit framme för att se om det hänt något. Om jag vet att det tar cirkus en vecka innan det är klart? Ja. Tålamod much! Jag har också odlat mynta som jag hoppas att jag ska kunna driva upp i mitt fönster. Håller nu båda tummar för att det går vägen!

Update: sockerbombad

Så var det ju det där med socker-rehab. Jag måste säga att det gått förvånansvärt bra. Några snedsteg tvingas jag erkänna (vienetta och pannacotta) och jag har rört mig i vissa gråzoner (läs: popcorn och ett chips eller tre). Snedstegen är dock begränsade till födelsedagsfirande, och det var ju faktiskt ett okej fusk redan från början. Jag har istället druckit en väldans massa te och smarriga smoothies. Som snacks har det någon gång blivit popcorn eller jordnötter. Eller ingenting alls, för så mycket snacks behöver man faktiskt inte äta. Igår bjöd jag bort mina sista hembakta kakor. Så var den distraktionen borta och jag får istället tillåta mig att baka nya kakor när jag funnit den sockerbalans ett av mina teer så vänligt säger sig hjälpa mig att uppnå. Det är förövrigt gott och har smak av choklad.