Kategori: Må bra

Det här med träning

Jag har äntligen börjat få lite rutin på att gå och träna. Det tog mig flera månader av att bo fyra minuters promenad från gymmet innan det hände något, men nu är det på gång. Det började med att jag hittade ett pass jag verkligen gillade, ett danspass på tisdagar. Då blev målet att regelbundet gå på det. Sedan testade jag pilates på torsdagar. Jag trodde inte alls det skulle vara min grej, i sin lite yogaliknande stil. Men det visade sig visst passa mig. Nu har jag varit ett par gånger och jag känner att jag börjar få kläm på andningen och rörelserna. Långt ifrån perfekt, men jag kan redan nu känna en utveckling. Det gäller bara att jag låter mig själv fatta det. Av någon anledning har jag ett inneboende motstånd mot att träna, jag kan lägga lika mycket tid som det hade tagit att gå och träna på att hitta på ursäkter för att slippa gå att träna. Men det får bli ändring på det nu.

Igår tog jag mig (spontant) till ett tabata-pass på trettio minuter. Vad jag kan säga om det? Det var tur att det inte var längre än trettio minuter… Skämt åsido så tänkte jag under passet på två saker. Nummer ett var i stil med ”åh hjälp, detta klarar jag ju inte alls av, jag är alldeles för svag. Aldrig igen.” Tanke nummer två blev istället en lite mer inspirerande sådan. ”Om jag inte orkar träna trettio minuters styrka så borde jag se till att göra det oftare eftersom man u-t-v-e-c-k-l-a-s. Snart igen!” Därför tänker jag stå kvar på mitt bokade pilatespass ikväll och inte avstå med en ursäkt om att träningsvärken från igår kommer göra att jag inte orkar. Om fallet så är så får det visa sig på passet och inte i mitt huvud flera timmar innan det!

The relapse

Välkommen till del tre i den socker-följetong detta visat sig bli. Denna helg har jag haft ett återfall i sockerfällan. Åkte igår förmiddag hem till familjen tillsammans med faster och farbror som hälsade på över helgen. Fram kom mazarinkaka, kladdkaka och irish coffee. Igår var jag lite duktigare och nöjde mig i alla fall med två lite mindre bitar. Sedan blev det en bit till av den där mazarinkakan. Och idag ska vi inte ens tala om. Då gick jag totalt bananas och åt och åt och åt. Ingen vacker syn, men så kan det gå. Nu är jag tillbaka i hemmet utan sötsaker. Förövrigt är det för närvarande också hemmet utan mat. Något jag får se till att åtgärda inom kort.

När jag kom hem idag startade jag upp en liten krasseodling i ett försök att väga upp kakhaveriet. Under de fåtal timmar som passerat sedan jag hällde upp vatten och frön har jag flera gånger varit framme för att se om det hänt något. Om jag vet att det tar cirkus en vecka innan det är klart? Ja. Tålamod much! Jag har också odlat mynta som jag hoppas att jag ska kunna driva upp i mitt fönster. Håller nu båda tummar för att det går vägen!

Update: sockerbombad

Så var det ju det där med socker-rehab. Jag måste säga att det gått förvånansvärt bra. Några snedsteg tvingas jag erkänna (vienetta och pannacotta) och jag har rört mig i vissa gråzoner (läs: popcorn och ett chips eller tre). Snedstegen är dock begränsade till födelsedagsfirande, och det var ju faktiskt ett okej fusk redan från början. Jag har istället druckit en väldans massa te och smarriga smoothies. Som snacks har det någon gång blivit popcorn eller jordnötter. Eller ingenting alls, för så mycket snacks behöver man faktiskt inte äta. Igår bjöd jag bort mina sista hembakta kakor. Så var den distraktionen borta och jag får istället tillåta mig att baka nya kakor när jag funnit den sockerbalans ett av mina teer så vänligt säger sig hjälpa mig att uppnå. Det är förövrigt gott och har smak av choklad.

Sockerbombad

Jag måste ta tag i mitt sockerintag. Det är dags för mig att sluta slentrianäta godis, kakor, glass – you name it – och istället börja tänka efter innan. Jag har aldrig varit och tänker inte heller bli en person som avstår födelsedagsfikat eller vägrar smaka någons nybakta kaka. Jag orkar inte vara den som alltid tänker på vad jag äter. Men jag har också tröttnat på att vara den som är där och plockar i godisskålen bara för att den finns eller mekaniskt äter tills det tar slut. Det är verkligen inget fel att äta hembakta kakor eller att köpa lösgodis, men jag känner att jag lite grann har tappat kontrollen. När en kaka alltid blir fyra eller när handen söker sig till godispåsen även efter att jag konstaterat att jag inte är sugen är det dags att jag faktiskt skärper mig.

Någon gång får det liksom räcka. Den gången är när jag känner att jag inte mår bra av att äta så mycket som är så onyttigt. Och det är nu. Dessutom, vem är jag att tala om för andra att de ska sluta röka eftersom det är en farlig, onyttig, dyr och onödig vana när jag själv inte kan låta bli att suga i mig alla spår av socker jag har i min lägenhet. För att sedan gå iväg och införskaffa nytt.

Nej, jag kommer med största sannolikhet aldrig att sluta äta choklad. Jag vill inte tacka nej till tårtan på kompisens födelsedag. Jag tänker dricka coca cola och jag tänker äta chips. Men jag måste sluta göra det av vana och istället äta godisbiten när jag faktiskt är sugen. Därför sätter jag nu mig själv i socker-rehab. Jag får se hur jag gör med de födelsedagar som dyker upp det närmsta men i övrigt ska jag hålla mig borta från godis, läsk, kakor, glass och uppenbara sockerkällor. Jag kommer dock icke att ge upp min juice. Utan den – ingen morgon!

House

Det här att det gick 18 dagar innan jag skrev igen. Det var ju inte alls tanken, men allt blir inte som man tänkt sig. Idag tog jag mig samman och tog mig till gymmet. Bara bestämde mig, sådär som man måste göra om någonting någonsin ska ske. Och OM jag är glad att jag gick. Allt var rätt! Grym instruktör, peppig musik och en rolig koreografi. När jag kom hem var jag 1) helt slut och fick lägga mig på golvet och 2) så otroligt glad! Att jag har låtit mig själv glömma hur kul det är att gå på danspass är så himla tråkigt. Men nu har jag påmint mig själv och nästa veckas pass är redan bokat. Ser redan fram emot det!