Sockerbombad

Jag måste ta tag i mitt sockerintag. Det är dags för mig att sluta slentrianäta godis, kakor, glass – you name it – och istället börja tänka efter innan. Jag har aldrig varit och tänker inte heller bli en person som avstår födelsedagsfikat eller vägrar smaka någons nybakta kaka. Jag orkar inte vara den som alltid tänker på vad jag äter. Men jag har också tröttnat på att vara den som är där och plockar i godisskålen bara för att den finns eller mekaniskt äter tills det tar slut. Det är verkligen inget fel att äta hembakta kakor eller att köpa lösgodis, men jag känner att jag lite grann har tappat kontrollen. När en kaka alltid blir fyra eller när handen söker sig till godispåsen även efter att jag konstaterat att jag inte är sugen är det dags att jag faktiskt skärper mig.

Någon gång får det liksom räcka. Den gången är när jag känner att jag inte mår bra av att äta så mycket som är så onyttigt. Och det är nu. Dessutom, vem är jag att tala om för andra att de ska sluta röka eftersom det är en farlig, onyttig, dyr och onödig vana när jag själv inte kan låta bli att suga i mig alla spår av socker jag har i min lägenhet. För att sedan gå iväg och införskaffa nytt.

Nej, jag kommer med största sannolikhet aldrig att sluta äta choklad. Jag vill inte tacka nej till tårtan på kompisens födelsedag. Jag tänker dricka coca cola och jag tänker äta chips. Men jag måste sluta göra det av vana och istället äta godisbiten när jag faktiskt är sugen. Därför sätter jag nu mig själv i socker-rehab. Jag får se hur jag gör med de födelsedagar som dyker upp det närmsta men i övrigt ska jag hålla mig borta från godis, läsk, kakor, glass och uppenbara sockerkällor. Jag kommer dock icke att ge upp min juice. Utan den – ingen morgon!

La Belle Epoque

Så hände det. Det som jag inte kan låta bli, inte kan hålla mig borta ifrån. Det började i samma stund jag vaknade och jag vet inte när det kommer att sluta. Kanske aldrig. Besattheten i att ta in varje vers, varje mening och varje ord. Varje andetag och varje ton. Att lyssna på en helhet och på varje sekund för sig. Kent alltså. La belle epoque. Jockes röst som alltid letar sig in, där allra längst in. Biter sig fast och släpper liksom aldrig taget igen. Och som jag älskar det. I mina öron växer LBE med varje lyssning. Den gör det med en text som så rakt och genomtänkt speglar nutiden och en refräng vars känsla får luften att gå ur mig. Som så många gånger förr måste jag inse och acceptera att jag inte med ord kan beskriva min upplevelse av Kent. Kort och gott – jag älskar dem.

Alla för alla och en för en
Så börjar vi om igen

 

Bild

House

Det här att det gick 18 dagar innan jag skrev igen. Det var ju inte alls tanken, men allt blir inte som man tänkt sig. Idag tog jag mig samman och tog mig till gymmet. Bara bestämde mig, sådär som man måste göra om någonting någonsin ska ske. Och OM jag är glad att jag gick. Allt var rätt! Grym instruktör, peppig musik och en rolig koreografi. När jag kom hem var jag 1) helt slut och fick lägga mig på golvet och 2) så otroligt glad! Att jag har låtit mig själv glömma hur kul det är att gå på danspass är så himla tråkigt. Men nu har jag påmint mig själv och nästa veckas pass är redan bokat. Ser redan fram emot det!

En vegetarisk månad

Sedan några år har jag varje februari blivit inbjuden att delta i Vegetariska månaden. Tidigare har jag tänkt att det inte är min grej eller att det skulle bli en för stor och krävande förändring. I år har jag tillsammans med några vänner bestämt mig för att äta vegetariskt under februari. Förhoppningsvis leder det till att jag får in fler vegetariska recept i min matlagning också efter månadens slut. Det senaste året, speciellt när jag bodde i Utrecht och efter jag flyttat, har jag ätit allt mer vegetariskt men det ska ändå bli spännande att leta nya recept. Idag var jag och handlade med mamma – bil och stormarknad, vilken lyx alltså! Är nu förberedd med bönor, quornbitar, quornfärs och ett par recept i bakhuvudet. Eller i kokboken om man ska vara petig.

Den första måltiden blev ostschnitzel med potatis, morot, champinjoner och zucchini bakat i ugn. Nu kör vi!

20140201-174858.jpg

Måndag 22.40

Ljuset från utanför fångar mig. Sällan går en helt nedsläckt lägenhet ihop med att jag är vaken. Jag läste här om dagen att de bästa idéerna får man i mörka rum. Rummet är nedsläckt men inte mörkt, och nu behöver jag inte se. Snön faller där ute, i princip vinterns första snö. I slutet av januari och det känns som att något inte står rätt till.

Jag är inte på jakt efter idéer men om de dyker upp tänker jag då inte skjuta bort dem. Sängen kallar men jag ska låta mig själv bara vara ett tag. På rygg i soffan. Tvinga mig att vara i tystnaden. Spana ut mot himlen, snön jag inte ser men vet finns där. Det gula ljuset från gatlampan nedanför. Ute är det mörkt men snön gör det ljust. Jag lyssnar på en låt där de sjunger I wanna be with you everywhere och njuter av ljuset i mörkret.

20140127-223832.jpg

Söndag klockan 9

Bild

En morgon som denna. Ett solljus som detta. Det tränger sig in genom persiennen innan jag drar upp den, släpper in det. Ett gult ljus, det är den enda soluppgång idag kommer att ha. Skapar ett tillfälligt avtryck av en spetsgardin på en vägg. Dagen är inte vaken än. Gatorna är fyllda av stillhet och tömda på människor. Snart är solen gömd igen, bakom molnen. Men jag har sett den, morgonens magi.